Idag känns det bättre! Jag vet ju att det kommer vara en jobbig månad nu. Min nya mage behöver tid att läka, tid att vänja sig vid mat igen. Först är det 7-10 dagar flytande kost. Sen 4 veckor purékost, då man successivt trappar upp konsistensen. Man är trött av den lilla näring man nu får mot vad man är van vid. Man har lite ont i såren och i magen. Man måste äta jätte super sakta för att inte få ont. Det är jätte jobbigt, men som läkaren sa. Det finns nog ingen som inte ångrar sig första tiden efter operationen. Men man måste bita ihop och se framåt. Se framemot julafton. Du kan äta julmat( i små mängder). Du har gått ner så mycket i vikt att folk börjar se resultat. Du kan köpa en ny röd fin klänning och känna dig riktigt fin! Och du kanske orkar jaga barnen och dansa kring granen.

En månad av ens liv är ju egentligen ingenting..men just när man är mitt i det känns det långt!

Det går mot ljusare tider (för mig). Sover som en kratta på nätterna eftersom jag fortfarande har för ont för att sova på något annat sätt en ryggen och även ryggläge resulterar i att man får ont i ryggen efter att ha legat still ett par timmar. Har orkat ut på promenad i snigelfart 2 ggr idag och insåg att jag nog äter på tok för lite mot vad man ska efter att ha pratat med dom andra i gruppen. Så nu ökar jag upp lite och hoppas att yrseln släpper. Bara 5 sprutor kvar om 2 timmar...jippie!

Okej jag ångrar mig, det hade nog varit bättre att vara fet än att må så här? Men nej kom igen nu! Kämpa! Jag skapade en grupp på Facebook där jag samlade ihop alla vi som opererade oss samma dag. Och tack gode Gud för det! Helt otroligt vilket härligt stöd och vad skönt att veta att man inte är ensam. ?

Ja jag ångrade mig när jag nu äntligen lyckats få 2 timmars sömn, fick ett eget rum och försökte sova små små stunder. Ringde i klockan, fick smärtstillande, sov 1 timme, upp och kissa, ringde i klockan osv. På kvällen fick jag och alla andra utom en (som jag just då var väldigt avundsjuk på) dropp igen. Morgonen efter mådde jag ytterst lite bättre och det värsta var att vi skulle bli utskrivna kl 9:00. Hur skulle jag klara resan hem? Hur ska jag veta vad jag ska göra? Hur ska jag klara att få i mig tillräckligt? Hur ska jag överleva?!?! Men resan hem gick bra och världens bästa man bäddade ner mig och hjälpte mig duscha. ? Sen fick jag se min underbara son och hund.

Klockan ringde 5:30. Pappa hade varit gullig och fixat med en bekant som skulle köra mig till Stockholm. Jag fick inte äta sedan kl 23 igår kväll och kl 7 skulle jag ta en premedicinering och det sista glaset med vatten.

Jag kom fram till kliniken kl 8:30. Fick byta om till rock och skjorta samt tofflor. Sen kom dom och gav dropp med kortison och antibiotika. Jag började få panik och undrade vad fan jag gett mig in på! Det kanske är bättre att åka hem och vara fet??

Tiden gick fort, jag fick komma in på operationen där jag såklart blev skräckslagen men sövningen gick bra och var inte så läskig som jag trodde.

När jag vaknade var jag helt borta och låg i en sal med två andra. En som var opererad och en som väntade på sin tur. Jag minns inte mycket. Jag hade ont, svårt att sova, tiden gick hemskt sakta! Dom andra kom också in och det börjades snarka. Jag tog med mig droppet och gick runt i salen och hoppades på att smärtan i magen skulle ge med sig. Jag hade mängder med gas kvar i kroppen efter operationen och det kan tydligen sitta i några dagar.

Jag och min man samt son tog tåget till Stockholm igår för att gå på junibacken och sova en natt på hotell. Mest för att jag skulle befinna mig på kliniken för inskrivning idag kl 8:00.

Innan inskrivningen var jag tvungen att gå på flytande diet i en vecka, vilket har varit jätte hemskt. Man gör det för att förminska levern inför ingreppet.

När vi kom till kliniken så fick vi träffa läkare, dietist, sjuksköterska och narkosläkare. Vi träffades alla 5 som skulle opereras dagen efter och lämnade prover. Sen åkte vi hem! Jag var glad att få åka hem och spendera sista natten hemma med min familj.

Hej och Välkommen till min Blogg!
Här kan ni följa min vardag efter att jag tog beslutet att göra en sleeve gastrectomy (magsäcksoperation).

Precis som många andra överviktiga (som jag alltid varit i mitt vuxna liv) så har man prövat diet efter diet och träningsprogram, akupunktur you name it. Problemet är oftast inte att gå ner i vikt utan att behålla den nya vikten! Man går ner 20 och sen upp 30kg. Problemet för mig är att jag inte kan leva som "normala" människor så fort jag äter som vanligt går jag upp igen och därför beslöt jag mig för att göra en sleeve! För att få hjälp på traven att ändra mitt liv, mitt ätandemönster.

Efter att jag fick barn 2010 så rasade allt. Kilona satte sig som berget och jag tappade orken mer och mer. Jag vände mig till vårdcentralen med mina problem och hon frågade om en gastric bypass. Det var då jag började fundera och efter att ha jämfört gastricen med sleeve så var nackdelarna mindre med sleeve så jag beslöt mig för att göra den. Jag fick en tid den 13 augusti 2013 och där börjar historien.

/Michaela